|
|
|
Lära och
mål |
|
Två
naturordningar
Andegnist-
atomen
|
Lectorium
Rosicrucianum utgår ifrån att det finns två naturordningar. För
det första den för oss kända naturordningen, som inte är något
annat än en nödordning - ett genomgångshus.
Denna natur omfattar såväl de levande som de döda; allt däri är
underkastat kretsloppet av att bli född, att leva, att dö och att
födas på nytt. För det andra den ursprungliga, den gudomliga
naturordningen. Den första världen är den av förgänglighet:
uppgång, blomstring och nedgång, eller ”dialektiken”. Den
andra världen är den av oförgänglighet, ”statikan”. Av den
sistnämnda, som i bibeln kallas ”Himlarnas Konungarike”, finns
det fortfarande en sista kvarleva i människans hjärta, en
gudagnista eller ”andegnistatom”, i latent tillstånd. Denna
princip framkallar hos många sökande människor ständigt en obestämd
hemlängtan: ett vagt minne av det ursprungliga tillståndet hos
Fadern - att i odödlighet vara ett med Gud.
|
|

|
Uppvaknandet
av Kristus-i-
människan
|
Lectorium
Rosicrucianum eftersträvar att göra människorna förtrogna med
nödvändigheten att återvända till den gudomliga ordningen
medelst processen av ”födelsen ur Anden” (Joh. 3:8), som krävs
för detta och som av Jesus bl.a. förkunnades för Nikodemus. Denna
pånyttfödelse eller transfiguration
är en process av att s a s ”dagligen dö”, som Paulus
kallar detta (1 Kor. 15:31). Det som dör är den gamla naturen,
jagmedvetandet, och det som skall vakna upp är gudsnaturen,
Kristus-i-människan. Lectorium Rosicrucianum undervisar om denna
process och dess lärjungar anstränger sig att förverkliga den i
sina liv.
|
Trans-
figuristik
vishetslära
|
Den
transfiguristiska vishetsläran, som förkunnas av Lectorium
Rosicrucianum, innefattas i budskapet av alla stora religioner. Man
hittar i bibeln begreppen: de två naturordningarna, den gudomliga
principen i det mänskliga hjärtat och transfigurationens väg, bl.a.
i följande uttalanden: ”Mitt Konungarike är inte av denna världen”
(Joh. 18:36), ”Guds Konungarike är i er” (Lukas 17:21), och
”Det är såsom det bör att Han växer till, och att jag förminskas”
(Joh. 3:30).
|
Människan
som mikrokosmos
|
Det
är väsentligt att man uppfattar människan som en såväl synlig
som osynlig kroppslighet inom det övergripande mikrokosmos,
en värld i smått, i överensstämmelse med det hermetiska
axiomet: ”som ovan så nedan”.
|
|
Fem viktiga
etapper på transfigura-
tionens stig
|
På
transfigurationens stig är fem etapper av stor betydelse:
- Insikt
i detta jordiska livsfälts beskaffenhet och erfarenheten av
den inre kallelsen till återvändande till den gudomliga
naturordningen.
- Den
sanna frälsningslängtan.
- Personlighetens
överlåtelse till frälsningens förverkligande.
- Den
därur spontant framträdande nya livshållningen under
andegnistans ledning, som beskrivs i bibelns Bergspredikan.
- Denna
vägs fullbordan: uppvaknandet (uppståndelsen) i det
ursprungliga livsfältet.
|
|